torsdag 6 maj 2010

Blogginlägg D: Ska vi ägna oss åt kampanjjournalistik?

Min spontana reaktion på ”kampanjjournalistik” som begrepp är relativt positiv. Precis som Sture Bergman skriver i Fördel kampanjjournalistik (VK-länken) så anser jag att det ibland är riktigt bra och ibland även nödvändigt. Som t ex i fallet med Dawit Isaak. Jag var själv en av de hundratusentals som digitalt skrev under på Aftonbladets hemsida i ett försök att få honom frisläppt från fängelset i Eritrea. Att, som Isaak, ha suttit inspärrad i snart nio år för att ha använt sin yttrande- och tryckfrihetsrätt är surrealistiskt och inhumant. Om den svenska befolkningen kan göra minsta för att blåsa liv i det och starta en reaktion, så tycker jag att det är vår plikt.

Vad gäller Annika Östberg, som efter över 28 år i fängelse nu ska släppas fri, så är frågan kanske inte lika klar. I jämförelse med Isaak, så har väl hon faktiskt gjort något fel? Kampanjjournalistiken i det här fallet känns mer patriotisk än rättfärdig, och den har med stor sannolikhet drivits med fördel för Östberg. Toppen för henne, men för de andra då? De ”stackare” som inte fått stå i rampljuset och fått sitt straff förkortat. Det är definitivt här som frågan om objektiv journalistik kommer in. Att för pressen att medvetet ”välja ut” vissa offer, gärningsmän etc., är varken objektivt eller ens etiskt. Medvetet eller omedvetet, så blir det de facto en klar reaktion som resultat av denna sortens journalistik.

Då Expressen för några år sedan uppmanade sina läsare att skicka protestmail till riksdagen angående FRA-lagen, visade det sig att kampanjjournalistik både kan vara bra och lite smått fascinerande. (Enligt mig.) Att riksdagen klubbade igenom FRA-lagen var till mångas missnöje, vilket är helt förståeligt. En regering på några hundra människor kan inte alltid förutsäga hela svenska folkets åsikter, och ibland blir det lite tokigt. Kampanjjournalistiken spelade här en bra och förmedlande roll med ett gott syfte; de ville uppmärksamma riksdagen på att de inte var nöjda med beslutet. Hur objektivt det än må vara, så tycker jag att det ligger en fin tanke bakom att försöka engagera sina läsare på det här sättet.

Och till slut, så får vi inte glömma att vi lever i en tid där medierna faktiskt förändras från år till år, och där debatten om objektiv journalistik aldrig tycks sina. Vi kanske alla borde stanna upp och fundera över varför objektivitet alltid är så omdiskuterat, och börja bekanta oss med tanken på att det kanske inte alltid kommer att vara som det alltid har varit. Nytt motto för journalister: var subjektiv och skriv partiskt?