Gammelmedia. Bara ordet ger mig tråkiga associationer. De nya, sociala medierna däremot. Det låter både piggare och roligare. Men hur ser relationen ut idag, medierna emellan?
På Internet kan man hitta det mesta idag, och nyheter uppdateras varje sekund. De sociala medierna hjälper dig att nå information om vad som helst, när som helst. Endast genom ett klick. Och ja, visst är det så. Men innebär det verkligen att de gamla medierna är ”på väg ut ur bilden”? Personligen tycker inte jag det. Att surfa in på Dagens Nyheter en måndagsmorgon kan aldrig vara bättre än när tidningen, i sin fysiska form, dimper ner genom brevinkastet. Att få sätta sig vid köksbordet med en nybryggd kopp kaffe och bläddra i en tidning full av färska nyheter skrivna av gedigna journalister, är en underskattad lyx. Och de sociala mediernas konstanta uppdatering till trots, så känns oftast de traditionella gammelmedierna mer trovärdiga. Det är ju tryckt på papper, det går inte att ändra. Journalister sätter sina faktiska namn under texterna. Då måste det väl ändå vara sant?
Efter att ha läst The Elements of Journalism av Bill Kovach och Tom Rosenstiel, är jag full av tankar. De lyfter tidigt i boken fram ett antal punkter som de anser ska känneteckna den goda journalistiken. Resultatet blir tio principer, eller riktlinjer, som varje journalist bör förhålla sig till för att uppfylla sin plikt. Utvecklingen som nu sker i vårt mediasamhälle gör dessa olika punkter eller ”regler” extra viktiga att följa.
Den första punkten som Kovach och Rosenstiel tar upp är ”Journalism’s first obligation is to the truth”. En punkt som för många kanske kan kännas överflödig, onödig att nämna. Det borde väl vara självklart? Att det som publiceras och sägs ska vara sanning. Riktigt så enkelt är det dock tyvärr inte. Hur kan man fullständigt lita på en blogg? Den kan ju vara skriven av vem som helst, utan någon som helst objektivitet. Eller källor. Man kan aldrig säkert veta vad som är sant och vad som är påhitt. Det är ju ingen som tar den ”sista kollen”. Ingen ansvarig utgivare som kollar så att allt verkligen stämmer.
En annan punkt som boken tar upp är ”Its (alltså journalistikens) practitioners have an obligation to exercise their personal conscience”. Jag kommer då att tänka på ett blogginlägg vi skrev tidigare i vår, om etik i medierna. Är det rätt att publicera namn, bakgrund och religion på åtalade människor? Vid mord, pedofili och våldtäkt - hur ska chefredaktörer agera? Att de sociala medierna påverkar pressfrihet och integritetsskydd tycker jag är tydligt. Gammelmedierna utmanas mer och mer av de sociala medierna - om dagstidningarna väljer att inte nämna namn och etnisk tillhörighet så har bloggarna inte det minsta problem att göra det jobbet åt dem. Vad är privat nuförtiden? Inte mycket verkar det som. Både på gott och ont.
Håller ramarna för den goda journalistiken på att suddas ut? Information kan idag spridas över hela världen inom loppet av några sekunder. Det är extremt viktigt i dagens samhälle att journalistikens makt inte missbrukas, och att journalistikens plikter och uppgifter tydliggörs och uppfylls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men ska bloggar ha samma krav och förväntningar på sig? Är bloggar nödvändigtvis journalistiska? Ansvarig utgivare har ju bevisligen ändå inte alltid räckt, se t.ex. skandalerna på New York Post (var det väl) osv med folk som inte alls skrev särskilt sant. En ansvarig utgivare är uppenbarligen ingen garanti. :)
SvaraRadera// Linnea Ornstein
Jag håller med dig om att formen dvs nätpublicering eller papper har betydelse. Nätpubliceringen med alla sin länkar gör att man driver iväg och plötsligt befinner sig på en annan blogg eller webbsida. Det har betydelse både för läsandet och för trovärdigheten hos skribenten och själva informationen. Det kan bli intressantare och det kan blir rörigt och ointressant. I en papperstidning finns någon som har ett övergripande ansvar för det som skrivs.
SvaraRaderaChristina Winter
Hej!
SvaraRaderaBra och intressant skrivet inlägg. Gillar hur du inleder med att förankra texten i hur du gillar den fysiska känslan av att kunna läsa dagstidningar i jämförelse mot t.ex. bloggar osv. Jag får också lite likartade associationer med etik och moral-inlägget vi skrev tidigare under kursen. Det känns i vilket fall som att det läggs större vikt vid att hålla på integritetsskydd och källgranskning på en ”riktig” tidning med ansvariga utgivare och officiella policys. De nya medierna tillåter också skribenten att vara anonym, vilket äldre media inte gör. Jag tror att den här faktorn spelar otroligt stor roll när det kommer till vad som publiceras och vad som inte görs det.
Måste också säga att jag fastnade på ungefärligen de punkter ur Elements of Journalism som du. Intressant bok.
Bra inlägg. Jag fastnade precis som du för betydelsen av gammelmedia vs nya/sociala medier. Själva begreppen och orden innehåller ju en uppenbar tolkning som tråkig/rolig, precis som du skriver. Men visst måste benämningarna komma från det "nya". De traditionella har hamnat i "gammel"-facket men borde skaka av sig öknamnet. De flesta har ju anammat kombinationer med "nya" medier så uppdelningen känns inte rättvis.
SvaraRaderaHåller också med om att det är viktigt att hålla på riktlinjer inom journalistikkåren för att inte riskera att den makt de har hamnar fel.
//Elin Lindskog Pettersson