Stig Hadenius vet vad han snackar om! Trots det slippriga publicitetsträsket så håller jag fullständigt med om vad ovan nämnd pressforskare argumenterade för i SvD den 18 april för snart två år sedan. Det strikta sätt på vilket svensk media ser på namnpubliceringar borde faktiskt mjukas upp lite, då det vore till fördel för många. Precis som Hadenius poängterar, så är det av allmänintresse att veta om grannen dömts för sexualbrott eller om det bor en mördare i närmaste kvarter. Call me nuts, men jag hade ju velat veta.
Men, det finns ju som vanligt en annan sida av saken. (Shocking!) Enligt Börge Hellström så vore det kontraproduktivt att namnge brottslingar i medier, då han menar att skammen som följer driver dem att begå fler brott. Han pekar också på att vissa människor kanske tar lagen i egna händer om de känner till namnet på brottslingen. Jag kan givetvis förstå dessa bekymmer, men man får inte glömma att Hellströms argument mot namnpubliceringar är baserade på ”kansken” och är inte några absoluta fakta. Vore det inte bättre att namnge en pedofil och rädda vem-vet-hur-många små oskyldiga barn, än att inte namnge en pedofil och vänta på att någon kanske tar lagen i egna händer och stryper honom?
Vad gäller problemet angående vad som är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet, så är den nöten kanske inte lika lätt att knäcka. Som spelreglerna förespråkar så ska den personliga integriteten respekteras och sådana saker som etnisk tillhörighet och religiös skådning ska inte framhävas om det inte anses relevant eller av betydelse för sammanhanget. Är detta helt glasklart då? Nej, självklart inte. Vem kan säga att religion inte var relevant vad gäller mordet på den homosexuelle mannen i Malmö i december 2008? Hatbrott eller inte, det är ett väldigt lustigt sammanträffande när en starkt religiös man råkar mörda just en homosexuell. Att för medierna inte rapportera om dessa uppgifter är att ge en något falsk bild av det som hänt. Precis som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin säger i SR:s Medierna (2009-01-31) så är det ingen mening med att förtiga ett problem som faktiskt existerar, trots att vissa kanske tar illa upp. Att sådant här de facto händer, vare sig i Malmö 2008 eller inte, är av stort allmänintresse.
Sen så har vi ju kampen om läsarna också. Även om något kanske inte är av allmänintresse, så kan det ju för all del vara spännande och intressant.. Och härmed har nog en och annan spelregel ruckats på till förmån för en extra het löpsedel.
(Egentligen har jag ingen aning om vilken sida jag står på. Men som jag ser det så är ju faktiskt spelreglerna bara just spelregler. Förresten, så tror jag ändå att de flesta utgivare går på magkänslan eller helt enkelt frågar mamma.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig i allt du skriver med (såg att du kommenterat min artikel också)!
SvaraRaderaDet var inspirerande att du jämförde de två sidorna av vad som händer när man väljer att publicera ett namn. Jag skulle också vilja veta om en mördare, pedofil eller våldtäktsman bodde i mitt närområde. I USA vet jag att det finns några hemsidor med fällda "sex offenders", både mot barn och vuxna, där man kan skriva in en adress och få upp en karta med alla förbrytare utmärkta. Något liknande borde man kunna ha i Sverige.
Börge Hellströms argument tycker jag inte riktigt håller. Visserligen är det krångligt att leta reda på all information, men den som verkligen vill veta kan ju faktiskt ringa Skatteverket och få alla sina grannars personnummer och sedan ta reda på om de är dömda för något eller inte.
Linda Eriksson
Tycker du verkligen att vi ska gå tillbaka till den s k stupstocksfilosofin, då vi pekar ut och bespottar folk som begått någon typ av brott. De har ju fått sitt straff i en svensk domstol, ska de bestraffas två gånger och för evigt?
SvaraRaderaFörr satte vi folk i en stupstock på kyrkbacken för att allmänheten skulle bespotta dem och visa sitt hat.
Jag tycker att det kan jämföras med argumentet att lägga ut pedofiler till allmänt beskådande i medierna.
I England gjorde medierna detta när en man precis hade släppts ur fängelset. Några tog lagen i egna händer och slog ihjäl mannen.
Är det ett sådant samhälle vi vill ha?
Försiktighetsprincipen bör gälla vid all publicering av namn och bild i medierna.
Nej, jag tycker inte att de ska "bespottas".. Men jag tycker att alla har rätt att få veta om det bor en pedofil i närheten. Det är ett oförlåtligt brott, och det tror jag de flesta skulle hålla med mig om! Och givetvis vill vi inte bo i ett samhälle där folk slår ihjäl dömda brottslingar (som du skrev), men vi vill väl inte heller bo i ett samhälle där vuxna människor förgriper sig på barn?
SvaraRadera