Katarina Wennstam är en sådan person man önskade fanns i varje skola, i varje rättssal, på varje sjukhus.. Hennes passion för den orättvist utsatte sitter tajt som korvskinn kring varje mening hon skriver. I Flickan och skulden - en bok om samhällets syn på våldtäkt presenterar hon, på dryga 200 sidor, ett förkrossande material som gör mig mörkrädd - och livrädd. Wennstam var vid bokens författande kriminalreporter på SVT, och bevakade därmed många uppmärksammade våldtäksmål. Många av dem presenterade i den här boken. Jag läste ut den i ett streck, och jag var ursinnig och gråtfärdig efter varje kapitel.
”Skulle jag våldta nån skulle jag ta hon i kort kjol.” - ung kille i Hjulstaskolan (kap 1)
Boken inleds med Jonnas berättelse. En vanlig tonårstjej som går på fest. Dagen efter är hennes liv förstört. En kille på festen körde upp en krycka i underlivet på henne efter att hon däckat i sängen. Efteråt visade killen upp den blodiga kryckan och skröt om det. ”Kryckhoran” kallas hon sedan för. I rättegångsprotokollet står det: ”Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig.” Som att klädseln skulle ha något med saken att göra! Det är precis det här som Katarina Wennstam försöker förklara och föra fram i ljuset i den här boken - rättssystemets och samhällets fullständiga diskriminering av våldtäksoffer. Förutom Jonnas, så återger hon en rad flickors berättelser. Allt ifrån skammen och skulden, till förnedringen i rättssalen och till ilskan. Läs den!
Jag skulle vilja beteckna Flickan och skulden som journalistisk litteratur. Boken är skriven utifrån ett dokumentärt perspektiv, och källor citeras flitigt. Den är kritisk och har ett klart granskande förhållningssätt, och jag tvivlar inte på sanningshalten i det Wennstam skriver. Den har även delar som är rent litterärt skrivna i form av berättelser, sanna berättelser från flickor hon pratat med. Hon har dock inte enbart valt att få fram flickornas åsikter, utan har även lagt ner möda på att printa ner vad gärningsmännen tycker och tänker - trots sin uppenbart subjektiva inställning.
Är Flickan och skulden new journalism då? Ja. Varför inte. Förhållnings-sättet där är ju att journalistiskt skriva en faktaspäckad text på ett skönlitterärt sätt, och det tycker jag att Wennstam har gjort här. Inte varje mening, hela boken igenom. Men vissa delar, stycken. Hon har en känsla för detaljer, känslor, beskrivningar som ger boken en viss litterär pondus. Angående gränsen mellan journalistik och fiktion, så tycker jag den är ganska klar. Man kan liksom inte ändra på sanningen, utan att det blir lite lögn. Det är helt enkelt lättare att lita på en text full med källhänvisningar och citat. Sådant som Katarina Wennstam är duktig på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaJag tycker att du har skrivit ett välgenomtänkt blogginlägg, och jag håller med dig. Det är verkligen en hemsk historia som du citerar från boken, och tyvärr är den inte den enda. Precis som du säger är det viktigt att författaren har källhänvisningar och kan citera källor. Samtidigt kan det vara ok att spä på sanningen lite för att få en bra story, men då måste det absolut framgå! Då kan det stå att boken är baserad på sanna händelser, inte att allt är sanning.
Mvh Maria Svenningsson
Det låter som en intressant och viktig bok. Jag såg Wennstam i Uppdrag Gransknings program om Bjästaskolan, och imponerades av hennes insikt och kunskaper i ämnet. Jag ska definitivt läsa den framöver.
SvaraRaderaPå samma sätt som jag ville se Uppdrag granskning om "Bjästa" blir jag nu sugen på att läsa Flickan och skulden. I synnerhet för att den verkar beröra och att den kan göra det samtidigt som det för fram fakta. På samma sätt som tv dramatiserar inslag kan väl reportage målas på ett litterärt sätt utan att för den delen tappa sin trovärdighet?
SvaraRaderaJag anser åtminstone det.
Bra recension!
/Jacob Järpegård
Hej Linda,
SvaraRaderaUtifrån din beskriving av boken håller jag med om att den är New Journalism.
Det är fruktansvärt att en sådan här bok ska behöva skrivas, men när nu behovet finns är det tur att det finns författare som vågar stå upp för de utatta.
/Anna
Det här är en bok som jag verkligen ser fram emot att läsa. Jag har sett Katarina Wennstam ett flertal gånger på svt (bland annat debatt och uppdrag granskning). Jag har fått intrycket av att hon är otroligt smart och att hon jobbar otroligt hårt för våldtagna och utsatta tjejer. Dessutom verkar det som att hon jobbar hårt för att förändra saker i samhället, vilket antagligen är anledningen till att hon skrev den här boken. Eftersom hon har tagit med många källor i boken så blir den ju mer trovärdig. Bra skrivet!
SvaraRadera